Bichon havanais en idealisk familje- och sällskapshund. Det är en liten pigg, alert, lekfull hund som älskar sin familj. Den är lätt att träna och gillar att bli aktiverad med olika hundsporter, exempelvis agility, lydnad och spårövningar.

• Rasen krävs mycket pälsvård, men den fäller inte.
• Den är lättlärd och har lätt för bland annat roliga trix av olika slag. 
• Rasen är robust och relativt frisk.
• En bichon havanais lever ofta länge.

Storlek och utseende

Bichon havanais ska vara en liten och energisk hund. Robust, men ändå elegant. Mankhöjd är 23–27 cm. Svansen bärs i en båge över ryggen. Öronen är hängande och ögonen är stora, mörka och mandelformade. 

Pälsen ska vara lång, vågig, silkesmjuk och har lite eller ingen underull. Rasen kan ha olika färger, vit (mycket sällan rent vit), beige, sobel i olika nyanser, svart, vit eller beige med stora avgränsade fläckar i ovan nämnda färger. 

Skötsel

En bichon havanais kräver en hel del pälsvård. Den ska inte klippas eller trimmas, men måste kammas regelbundet och badas var 14:e dag för att pälsen ska hållas ren. En fördel är att rasen inte fäller.

Vid cirka 1–1½ års ålder byter den till vuxen päls och då gäller daglig kamning. Annars kan hunden lätt få stora tovor som både är besvärliga att reda ut och plågsamma för hunden.

Egenskaper och mentalitet

Med sitt mjuka, uppmärksamma temperament är rasen lättlärd, godmodig och ivrig att vara till lags. Den är tillgiven och av naturen gladlynt, vänlig, charmig och något av en clown.

Hälsa

Det förekommer patellaluxation (lösa knäleder), ryggsmärtor och diskbråck i rasen. Rasen lever i regel länge.

Historik

Rasen härstammar ursprungligen från Medelhavsområdet och fördes därifrån till Kuba av sjömän. I sitt ursprungsområde dog rasen mer eller mindre ut medan den fortsatte att utvecklas på Kuba, som mycket uppskattad sällskapshund åt aristokratin. De första individerna kom till Sverige 1988.