Aktiv, självständig och passar pälsälskare.

Skotsk terrier är främst en sällskapshund. Den är sportig och älskar friluftsliv med dagliga långpromenader i skogen. Rasen är självständig med stor integritet och har en mycket god förmåga till anpassning till sin familjs aktiviteter.

• Du bör ha ett intresse för pälsvård. Du bör kamma och borsta igenom hela pälsen varje vecka.
• När man skaffar en skotte måste man vara beredd på att det kostar en del att trimma den.
• Den är pigg och gillar promenader och aktiviteter, gärna ute i naturen. 
• Fundera på om rasen har de egenskaper som du söker hos en hund. Då är sannolikheten störst att ni båda kommer att trivas med livet tillsammans.
• Välj uppfödare du känner förtroende för. Du kan ha stor nytta av uppfödarens kunskap och engagemang genom hela hundens liv.

Storlek och utseende

Skotsk terrier är en stadig, kompakt hund med korta ben och mycket djup välutvecklad kropp. Den är alert och rörlig och ger intryck av stor styrka i litet format. Vikt är 8,5–10,5 kg och mankhöjd är 25–28 cm. Pälsen ska bestå av tät underull och strävt täckhår. De två hårlagren utgör tillsammans ett effektivt skydd mot väder och vind. Färg är svart, vetefärgad eller brindle i alla nyanser.

Skötsel

Pälsvården hos en skotsk terrier är krävande och kan kosta en hel del om man inte kan trimma på egen hand. Minst fyra gånger per år behöver den trimmas för att inte bli ovårdad. Däremellan räcker det att en gång per vecka kamma och borsta igenom hela pälsen så att inga tovor bildas. Man bör lära valpen från början att stå på ett stadigt halkfritt bord (helst trimbord) och låta sig hanteras.

Egenskaper och mentalitet

Rasen har egen vilja och är självständig men är också flexibel och anpassar sig lätt till skilda miljöer. Den är lätt att uppfostra och kan tränas i både lydnad, spår, agility och viltspår. Rasen behöver gå regelbundna promenader för att må bra, gärna i naturen. 

Hälsa

Skotsk terrier har inga kända rasbundna sjukdomar.

Historik

Ursprungligen avlades skotsk terrier för att hålla nere bestånden av grävlingar, råttor, rävar och andra skadedjur på gårdarna i Skottland. Det var viktigt att hunden fungerade som jakthund.

Det som i dag kallas skotsk terrier kan ha utvecklats och framavlats i östra delen av Skottland i och runt staden Aberdeen, där de flesta av rasens anhängare bodde och verkade. Rasen omtalades därför som aberdeenterrier trots att det aldrig varit någon officiell benämning. I Sverige introducerades skotten runt sekelskiftet 1900.